Besokte idag Museo della Civilta Romana - dar fanns det en hel del kul, bl.a en modell av Rom som det mojligen sag ut under Konstantins tid! Litet skojiga musikinstrument fick jag ocksa se.Museet var inrymt i en av Mussolinis EUR-byggnader, en grotesk sak av cyklopiska matt, ehuru intressant att beskada.Igar gick jag upp riktigt tidigt for att ta en promenad pa Via Appia Antica, en vag fran 300-talet, byggd under Appius Claudius Caecus (han blev blind pa gamla dar). Man fick trava pa ganska langt innan den gamla stenlaggningen syntes, men det var definitivt vart det! Och temperaturen var gudomligt sval vid den arla timman!I lagenheten ar det fullt nu; sex personer tavlar till duschen (utom den mystiska tjejen som gar upp langt fore alla andra). Tur jag har eftermiddagslektioner i alla fall!

Igar traffade jag Borje och Lena over middag samt romtips och en gnutta skvaller. Det blev en riktigt lyckad afton! Pa fredag syns vi igen pa Caracallas termer. Det ska bli kul att ga dit med ett levande uppslagsverk (atminstone pa antiken)som Borje!I morse tog jag mig till Musei Capitolini, dar de storsta beromdheterna nog ar bronsvarginnan och kolossalstatyn av Konstantin. I souvenirshoppen inhandlde jag darpa en kaffemugg med de tre huvudtyperna av kapital (doriskt, joniskt och korintiskt, for er som saknar prickarna pa kapital) - en riktig nordaccessoir som jag kan stila med pa torsdagsfikat! Sa till sist ett mysterium: Jag har fortfarande inte sett tjejen som flyttade in i var lagenhet i mandags. Hon bor mitt emot mig! Mystiken tatnar...

Asvarmt idag! Men jag har i alla fall kopt nya skor,som forhoppningsvis ska vara litet bekvamare, eller atminstone skava pa andra stallen!Himlen har just blivit morkgra och det blixtrar och dundrar omking oss. Hoppas det gar over snart, sa jag kan ga ut och traffa mina kolleger.Jag borjade dagen pa Villa Giulia, placet dar fordom pave Julius III roade sig med ynglingar, men dar nu hyses etruskisk konst. Utstallningarna var mycket fina, men eftersom jag bara studerat italienska i nagra dagar, saknade jag ofta engelsk oversattning. Intressantast var krukmalningarna med mytiska motiv, t.ex Herakles dodar ett nemeiskt lejon, strider mot stymfaliska faglar etc. En viss Orfeus med sin lyra syntes ocksa som motiv, vilket skulle kunna ge en fingervisning om orfeuskultens spridning vid denna tid.Sadar, nu sporegnar det ocksa!

Som resultat av gardagens strandbesok har jag numera en partiell solbranna pa ryggen emedan det ar svart att na hela ryggpartiet med solkram(det darfor man inte bor aka ensam till stranden). Konstigt nog heter stranden Plinius Beach, Undrar om de vet vilka associationer det medfor for nagon som faktiskt last Plinius (P. dog pa stranden efter Vesuvius utbrott, mojligen till foljd av ett astmaanfall).Idag har jag gjort ett arligt forsok att shoppa. Det italienska modet ar dock aningen for vulgart for min smak och sa har jag alldeles for stora och svullna fotter. Battre att handla kitsch i souvenirshopparna!Imorgon traffar jag Borje och Lena pa middag. Det ska bli kul!

Antligen har jag lyckats finna en dator som har elanslutning, internetanslutning samt normala installningar!

Det ar min fjarde dag har i Rom och det blir bara varmare och varmare for var dag. Ankomsten var sadar - planet blev ett par timmar forsenat i Frankfurt med anledning av aska, blixt och dunder, men nar jag val kom fram till Rom hade regnet upphort.

Efter en dyr taxiresa och litet trubbel vid porten (jag hade ingen aning om vilken porttelefon jag skulle ringa pa och ville helst inte vacka nagon vid halv fyra) stod jag framfor lagenhetsdorren. Pling-plong.... pling-plong (ar det ratt dorr)... pliiing-plong...

Slutligen oppnas dorren och jag har ingen aning om vad jag ska saga eller ens pa vilket sprak, men ett tafatt Hello loser det hela. Den, som det visar sig, ryska tjejen visar mig ett asketiskt inrett rum, dar jag ska hysas de narmaste veckorna. Asketiskt, sager jag, inte spartanskt - det vore att overdriva dess bekvamligheter. Ingen feng shui direkt, lagenergilampa och inga speglar (exempel pa stilgreppet stegring).

Jag sover ca 2 minuter pa den stenharda madrassen och sedan ar det dags for litet sightseeing samt skola.

An sa lange har jag:

Sett Caracallas termer

Vandrat omkring pa Forum

Blivit fotograferad med en romersk soldat (jakligt dyrt, men ratt komiskt)

Varit pa Colosseum

Strosat runt pa Palatinen

Blivit uppraggad av en 65-plussare (tackade forstas nej)

Letat efter ingangen till Diocletianus termer (utan framgang)

Sett romersk portrattkonst och mosaiker

Fatt skoskav

För exakt ett år sedan låg jag på stranden på athenarnas vallfartsö Egina tillsammans med kollegerna (studiebesöken för dagen var redan avklarade). Vi läskade oss med klart vitt vin och vattenmelon. Eftermiddagssol. Ett dopp i saroniska bukten.

Idag: Betygsättning en masse. Ösregn och deadlines. Inget vin. Inget svalkande dopp, ehuru möjligen ett sardoniskt leende...

Sardonisk: krampaktig, hånfull, bitter: efter lat. sa'rdo eller sardo'nia, namn på en planta, som ansågs åstadkomma en skrattliknande kramp i ansiktsmusklerna. (Wessén: Våra ord. Deras uttal och ursprung. 1932)

Man hinner se rätt mycket på TV en torsdagkväll, då man rättar morfologiuppgifter (eller ja, mest tittar på TV, om jag ska vara ärlig). Här är Hannas TV-/morfologikrönika från gårdagen:

Italienskan ett flekterande språk? Hm, håller inte riktigt med... Men varför klipper dom bort allt det roliga från Sex and the City? Hela Samanthas pinsamma indiska accent-situation försvann ju nu! Ska det bli barnvänligt eller? Då kunde man ju visat Bevvan i stället.

Prefix, prefix, bas, suffix, suffix. Bara 23 kvar nu (av 28). Kunde jag inte gjort en rolig uppgift i stället?

Nya avsnitt av The Simpsons! Det var inte en dag för tidigt. Snarare ett och halvt decennium för sent, emedan merparten av tittarna troligen bara var några år gamla när sexans tidigare säsonger skapades och dessa (tittarna) knappast har några djupare kunskaper i amerikansk inrikespolitik från Clinton-eran, vilket stundom krävts för att haja satiren.

Sedan över till Kunskapskanalen (har helt givit upp rättningen nu): Superintressant, ehuru något till åren kommen, dokumentär om Chelsea Hotel - min favvo bland hyresgästerna blir genast den asiatiske performance-artisten som ritar kaniner och tjoar som en tok (Man äger ej snille för det man är galen)!

Kanske bäst att återgå till arbetet... eller vänta, nu ska vi se vad Tina Ahlin hittar på i sitt växthus!

Efter att ha sett Tina "dekorera" blomkrukor med gips, näskaffe och geggamoja är jag något skeptisk, men stannar kvar vid den nu lätt tjutande 20-tummaren (kanske klagar den över den misshandel den utsätts för av programledaren) för att se hur Tina bygger en gunga, som pajar genast hon sätter sig i den. Det är bokstavligen skräp på TV.

Inget annat att göra än att fortsätta med rättningen...

Conclusiones duae:

1. Eftersom språkelever får lära sig att oregelbundna verb är det viktigaste i världen, ser de alla språk såsom i huvudsak flekterande.

2. Ett dåligt TV-program är alltid roligare än att rätta 28 uppgifter i morfologisk analys.

I Hovedströmninger i det 19. aarhundredes literatur (1872-90) pekar Gerorge Brandes ut litteraturens och författarens moraliska uppdrag - att ställa problemen under debatt. Den sociala medvetenheten hos realismens skriftställare hade vuxit, dels i och med urbaniseringes medföljande misär, dels som en protest mot romantikens känslosamma lullull. Som exempel kan åberopas stackars föräldralösa Oliver Twist eller en viss Nora som tröttnat på att vara kuttersmycke.

Samhällets brister sattes under lupp i konsten; ändock klipptes icke tråden till traditionen för de konstnärliga uttrycksformerna. För litteraturens del epik, lyrik, dramatik.

Anna Odells offentliga ifrågasättande av psykvården kan knappast ha undgått många. Publikrekord på Konstfacks vårutställning vittnar om Odells förmåga att påkalla uppmärksamhet, vilken förmåga likställs med normbrytande enligt Stefan Eklund på SvD. Detta normbrytande har bevisats effektivt av t.ex. Pål Hollender och apan Ola. Till yttermera visso har alla, inklusive Odell, lyckats starta konstruktiva samhälls-/konstdebatter. Men vad jag, och tydligen fler med mig, frågar oss är: Vart tog konsten vägen?

Stig Larssons (utan e) citat får avrunda inlägget:

I Dan Wolgers utställning med defekta leksaker uppfattar jag att det finns vad vi skulle kunna kalla konstnärlig kraft. Däremot har jag svårt att känna det i dennes dokumentation av sin stöld av en soffa på Liljevalchs. Och det beror såklart inte på att jag har blivit provocerad av hans tilltag. Att demonstrera konstens institutionella gränser har på sin höjd ett sociologiskt intresse.

(Axess nr 3:2009)