Nugae

Inlägg publicerade under kategorin Mina löjen

Av Hanna Matilda - 24 augusti 2011 21:00

I ett debattinlägg på SvD tar SD-kvinnorna (de enda?) Carina Herrstedt och Therese Borg upp frågan om hot och våld mot kvinnor, i synnerhet hot mot kvinnliga politiker vars röster därmed riskerar att tystna. Därtill efterlyses hos justitieminister Ask konkreta politiska åtgärder  för att komma till rätta med sagda missförhållanden.


Jaha, Herrstedt och Borg, ni kanske ska börja med att rösta på ett parti vars genuspolitik inte bara handlar om att "skydda" kvinnor, så att vi stackars värnlösa varelser kan gå ute om kvällarna, eller om att avföra genusperspektivet från skolornas läroplaner. Innan dess har jag svårt att ta er på allvar.


När jag sedan tar del av Borgs syn på jämställdhet och genus ser jag exakt hur illa det är ställt med partiets genusprogram, då hennes främsta tes verkar vara att män ska få vara män och kvinnor kvinnor och inte kan man väl tvinga folk, som feministerna vill, att dela lika på föräldraledigheten, nu när allt redan är jämställt?


Det är svårt att inte skriva satir.

Av Hanna Matilda - 4 juli 2011 17:36

Första uppdraget på skrivarkursen: Skriv en monolog i jag-form. Välj en person som är så olik dig själv som möjligt. 1 sida. Jag valde Stefan Fölster.


Det är viktigt att alla drar sitt strå till stacken. Att alla tänker på det allmänna bästa och inte ligger samhället till last. Till exempel tycker vi, som jobbar på Svenskt Näringsliv, att man måste veta vad man vill innan man börjar studera. Om man inte vet vad man vill studera, ska man låta bli att studera, särskilt sådana där fristående flumkurser som litteraturvetenskap och språk och sånt. Jag menar en fil. kand., vad ska man med det? Hur kan historia bidra till vår ekonomi? Bildning - bah! Då strular man till det för sig.


Det bästa vore om det bara fanns högskoleprogram som leder till säkra jobb, alltså inga fristående kurser alls, för då kan man veta hur lång tid utbildningen tar (det är viktigt att mäta). De som lyckas ta sin examen inom beräknad tid tycker jag ska få sina studieskulder nedskrivna. Alltså, man kan inte gå omkring och ändra sig hursomhelst eller bli med barn och vara föräldraledig och sånt om man ska studera - man måste vara lite effektiv. Det har nämligen visat sig att svenska studenter tar ut sin examen vid snittålder 29. Det är alldeles för gammalt. Det kan säkert inte alls ha något samband med att några låter bli att ta ut sin examen eller att några väljer att börja sin högskoleutbildning när de har lite arbetslivserfarenhet; det kan absolut inte ha med saken att göra. Eller att att det är svårt att ta sig in på arbetsmarknaden - jag kallar dem arbetslösa studenter, de som maskar sig fram genom utbildningssystemet för att de inte kan få jobb. Då är det något fel på utbildningsväsendet (inte arbetsmarknadspolitiken).


Apropå snittberäkningar och så, när man räknar ut snitt, så kan man presentera siffrorna lite som man vill och bortse från sånt som inte passar in i hur man tänkte. Det är sånt som är bra vetenskap, nyttig vetenskap, som företagen har nytta av.


Här i landet har vi ju också en demokratisk tanke om att utbildning ska vara gratis - faktiskt arbetade min mormor Alva med att demokratisera utbildningen i Sverige. Men nu är det annorlunda; nu behöver vi inte demokrati och bildning och sånt längre, eftersom det är dåligt för vår BNP. Därför vill vi på Svenskt Näringsliv att det ska kännas lite i plånboken att läsa humanistiska ämnen. Och konst. Sån lyx räcker det ju om några få privilegierade sysslar med, för det kan ju aldrig gynna tillväxten.


Vissa har fått för sig att jag inte tycker att humaniora är viktigt. Det tycker jag visst det. Men det är inte lika viktigt som entreprenörskap och ingenjörskap. I framtiden tycker jag och mina kompisar på SN att universiteten ska styras av industrins behov, för det är där som idéerna finns. Inte kan det väl vara tvärtom? Då blir det bara struligt.

Av Hanna Matilda - 14 maj 2011 03:23

Offerperspektivet, vanligen förbehållet kvinnor:


 
Av Hanna Matilda - 13 mars 2011 10:47

Italien firar på torsdag 150 år som nationalstat. SvD:s Rolf Gustavsson diskuterar apropå bemärkelsedagen svårigheten i att styra en stat med så starka traditioner av civila nätverk, ett arv från romartidens clientela, maktförhållandet mellan patronus och cliens, vilket byggde på tjänster och gentjänster. Maffia-fasoner, skulle kanske en del skylla det för idag, medan antikens romare i stället skydde allt som liknade partipolitik eller fackliga aktiviteter.


Kanske är det lite svårt att tro, men bara en aning yngre är landets premiärminister, som tack vare ansiktslyft och egenmäktighet verkar kunna leva för evigt.


Nedan: utvecklingsteori

 

Av Hanna Matilda - 4 februari 2011 21:08

Nu får det väl ändå vara nog med dumheter ur den ahlstedtska munnen. Att just avlidna Lena Nyman var ett geni verkar ju flera vara överens om. Men Börje Ahlstedt, vars svagheter jag hittills varit beredd att försvara på grund av hans uppenbara bekräftelsebehov, kallar sin kollega för ett kvinnogeni och avslöjar därmed sin totala inskränkthet i genusfrågor: Det finns genier och det finns kvinnogenier. Det vet ju alla.

Av Hanna Matilda - 21 januari 2011 23:17

Minns ni Don Quijote? Han med riddarromanerna och väderkvarnarna? Kunde inte sluta läsa daterade äventyrsromaner om riddare på farligt uppdrag som räddar damer i nöd. Kunde inte riktigt släppa idén om att själv transformera sig till en ädel riddare, trots att ädla riddare var mer än passé. Sagt och gjort - Quijote satt upp på spattiga Rosinante och gav sig i sällskap av sin övervakare Sancho Panza ut på mission, trots att världen inte längre hade minsta behov av riddare, om än aldrig så ädla. I sin sinnesförvirring såg han ärofyllda uppdrag i de mest triviala situationer och ställde snarare till med mer trubbel för dem han "räddade".


Besattheten hos Don Quijote, att så hårt klamra sig fast vid en äldre och bättre värld, som sannolikt aldrig funntis IRL, påminner mig om hur sd hårt klamrar sig fast vid en på 1800-talet uppdiktad kultur men som de så längtar efter att "återskapa" och sprida så att alla i landet kan få strutta omkring i knätofsar och spela nyckelharpa. De kallar det visst för kulturpolitik.


Men medan Don Quijote åtminstone visar viss sjukdomsinsikt, fast påpekar att det blir roligare på hans vis, verkar Åkesson och kompani inte ens vilja ha kul, utan bara likrikta och tvinga landets invånare bära folkdräkt, äta utdöda maträtter och leka vikingar. Utan reflektion över nyttan med det hela, men med en grumlig idé om att det var bättre förr, för då gjorde alla lika.


I en artikel i aftonblaskan av Martin Aagård berättar Mattias Karlsson, som är sd:s kulturpolitiska talesperson, om hur partiet vill sprida sin ideologi via utbildning, föreningsliv och kultursektorn och Borås "stolthet" Petzäll talar i samma artikel om det ideologiska sprängstoff som ligger i kulturen och låter sig imponeras av kommunismens metoder att införa sin allenarådande syn på kultur. Känns ju fräscht...


Renons på visioner är i stället kulturministern, som sitter och väntar på att storföretagen ska skramla pengar till ett nytt operahus, utan minsta ansats till politisk styrning i form av t.ex skatteavdrag för kultursponsring. Ministern såg i veckan till att göra sig impopulär bland såväl kulturjournalister som affärsmän, då hon dissar den intellektuella journalistiken samtidigt som hon säger att kultur är för svårt för finansmännen, som hellre satsar sina sponsorpengar på sport, som de begriper sig på. Nu har hon alltså både försökt att tala om vad som ska vara konst och hur den ska omskrivas av dess granskare - kanske har hon fått sitt ministeruppdrag om bakfoten.


Vad ska vi då med kulturen? Ja, det kan förstås inte jag sätta mig till doms över - det vore ju att kasta sten i det så kallade glashuset. Men ett kulturliv som inte vågar kommentera samtiden är inget att ha; kultur sponsrad av ekonomiska makthavare kan inte vara den kritiskt ifrågasättande konsten och konsten kan inte sitta i knät på några välgörare. Inte heller kan konsten låta sig styras av politiska sanningsdepartement. Det är därför som den offentligt finansierade kulturen har sin plats i demokratin. Annars kan vi lika gärna lägga ner och satsa på riddarromaner och vikingabröl allihop.



Läs också vad Clemens Poellinger och Karin Olsson har att säga i frågan.

Av Hanna Matilda - 10 januari 2011 21:32

Strindbergsmuseet får 200.000 statliga pix att sätta sprätt på för att högtidlighålla 100-årsminnet av August Strindbergs död, berättar SvD:s kultursidor. Det kan ju tyckas generöst. Men när man firade Linné häromåret, brände man 27 miljoner spänn ur samma kassa och när näringslivet hakade på fyrdubblades denna summa. Kanske är det de privata initiativen som kulturministern inväntar i sedvanlig tystnad.


Hade författaren varit i livet skulle han troligen överskuggat Ranelid i barnsliga utspel och angrepp på ständiga sekreterare (även om jag nog får medge att Englund startade den här s.k fejden). Strindberg stolthet sårades svårt när Sven Hedin förlade sin hemkomst från en upptäcktsresa tätt inpå Strindbergs 60-årsdag och allmänheten troligen inte orkade uppbåda mer firande den veckan. Då han senare samma år fick se andra nationalklenoder, som Lagerlöf och Heidenstam få lov och pris, blev angreppen allt mer urskillningslösa. Å andra sidan, hade han varit i livet, skulle vi ju inte ha något att fira, förstås.


Behöver man verkligen, frågar sig vissa, uppmärksamma en sådan stolle, som dessutom hade rätt gubbig kvinnosyn? Den litteraturhistoriska relevans Strindberg äger rättfärdigar, tycker jag, ett visst ståhej. Som det verkar nu, är det framför allt Stockholms stad som satsar pengar på tilldragelsen, men jag skulle gärna se lite kulturpengar i t.ex min del av landet. Eller så väntar jag på sponsringen från småföretagarna här i bygden, vilken torde komma igång snart enligt Adelson-Liljerothsk logik.




Crux - originalet

Av Hanna Matilda - 30 november 2010 19:17

Läste om det här lönnmördarspelet med setting i renässansens Rom, bland "kärleksfullt återskapade" historiska byggnader. Takklättring och prickskytte med armborst är två sätt att uppleva den sköna arkitekturen enligt recensenten som menar att spelet är ett fullgott alternativ till IRL-Rom. Du slipper turisterna; fienden är i stället tempelriddarna - ett argument jag faktiskt kan köpa med tanke på min exkursion till Vatikanen senast!


Nu är ju inte jag en spelnörd och inte gillar jag lönnmord något vidare heller, men har däremot en väl utvecklad böjelse för antiknörderi och min undran blir som följer: Om man bara vill titta på byggnaderna?

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2013
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Läsvärt

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards