I Hovedströmninger i det 19. aarhundredes literatur (1872-90) pekar Gerorge Brandes ut litteraturens och författarens moraliska uppdrag - att ställa problemen under debatt. Den sociala medvetenheten hos realismens skriftställare hade vuxit, dels i och med urbaniseringes medföljande misär, dels som en protest mot romantikens känslosamma lullull. Som exempel kan åberopas stackars föräldralösa Oliver Twist eller en viss Nora som tröttnat på att vara kuttersmycke.

Samhällets brister sattes under lupp i konsten; ändock klipptes icke tråden till traditionen för de konstnärliga uttrycksformerna. För litteraturens del epik, lyrik, dramatik.

Anna Odells offentliga ifrågasättande av psykvården kan knappast ha undgått många. Publikrekord på Konstfacks vårutställning vittnar om Odells förmåga att påkalla uppmärksamhet, vilken förmåga likställs med normbrytande enligt Stefan Eklund på SvD. Detta normbrytande har bevisats effektivt av t.ex. Pål Hollender och apan Ola. Till yttermera visso har alla, inklusive Odell, lyckats starta konstruktiva samhälls-/konstdebatter. Men vad jag, och tydligen fler med mig, frågar oss är: Vart tog konsten vägen?

Stig Larssons (utan e) citat får avrunda inlägget:

I Dan Wolgers utställning med defekta leksaker uppfattar jag att det finns vad vi skulle kunna kalla konstnärlig kraft. Däremot har jag svårt att känna det i dennes dokumentation av sin stöld av en soffa på Liljevalchs. Och det beror såklart inte på att jag har blivit provocerad av hans tilltag. Att demonstrera konstens institutionella gränser har på sin höjd ett sociologiskt intresse.

(Axess nr 3:2009)

 

Din största beundrare

1 juni 2009 22:50

När kommer nästa inlägg;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

      Nu faller dagg och nu stiger sol. Kan du höra?   Jag sitter på stenen intill din grav, håller en blomma i handen. Den ska jag lägga i gräset rakt över platsen där vi grävde ned din aska, precis innan marken frös. Kan du känna hur ja...

      Göteborgs Universitets humanistiska fakultet har beslutat att upphöra med sin grundutbildning i italienska från och med våren 2013. Italienskan inrättar sig således i den långa raden av språk som nyligen lagts ned, nämligen bosniska, kroa...

Tehataren tycker att man ska skilja på innan och före och ger i vädjande ton, utan invektiv, goda skrivråd om hur man kan tänka för att kunna använda de båda orden korrekt. För att göra det hela lite mer teoretiskt, tycker jag att vi tar en titt på g...

Lisa Magnusson häpnar i ett blogginlägg över sin egen generaliserande analys av Håkan Juholts problematik - att han är en gubbe med mustasch. Egentligen är det en briljant analys, men kräver kanske lite nyansering. Hon menar i sitt följande resoneman...

Vid studieresan till Island 14-20 juni deltog undertecknad med kolleger vid en föreläsning om språkvård med Ari Páll Kristinsson från Árni Magnusson-institutet. Föredraget hölls på Háskóli Íslands och vi hade nästlat oss i bland studenter från hela N...