Skickade iväg en beställning av inte bara ett, utan två exemplar (det ena ska bli en present) av Iliaden - en cover av Dimitrios Iordanoglou, verksam vid Uppsala universitet. Jag gillar inledningen, där Achilles vrede uppdateras till ett psykbryt som ändar achaiernas dagar som "värsta Nobelmiddan åt hundar och fåglar". Har inte hittat några recensioner ännu; kanske blir det en här i sinom tid, men med den lästakt jag för närvarande uppvisar lär Iordanoglous "knackiga förortsprosa" (se förlaget Ruin) te sig som gatuslang i en pilsnerfilm.

Köp den på Ruin.se

Nu har dom hittat den. Båten. Noas ark. Enligt Yeung Wing-cheung, dokumentärfilmare, tror man att det är 99,9 procent säkert att det är just den båten.

Okej, vi säger så...

Stan är ju iallafall full av små överraskningar; igår, när jag var på väg till Claes Ohlson för att köpa skruv, fick mitt norra öga syn på en helt vanlig tjej. Allt var helt vanligt, tills jag lade märke till att hon under armen bar... (trumvirvel) en enhjuling! Endast trettio meter längre bort råkade jag kika upp mot balkongerna på Österlånggatan, där en kille med rakad skalle och tuffa tatueringar ligger och päser i aprilsolen. Till tonerna av Abbas Take a chance on me. Snacka om stilkrock.

Och när jag kommer hem upptäcker jag att jag glömt köpa skruv.

Veckans Konflikt i P1 har rubriken Den stulna historien och diskuterar plundringen av kulturskatter från museer och arkeologiska utgrävningssiter, som brukar kulminera i krigstider. Färskt i minnet är kanske de katastrofala följderna för Bagdads arkeologiska museum under "den amerikanska befrielsen" när Rumsfeld med en axelryckning lät museet stå obevakat till skillnad från de noggrant bevakade oljefälten. "Shit happens", typ. Den tidigare chefen för museet påpekar i programmet att ett objekt lösryckt från sitt sammanhang kan jämföras med en bokstav som klipps ur en bok. Under samma krig har även utgrävningsplatser skövlats med grävskopor, vilket kanske inte är lika uppmärksammat.

Ett äldre, mer bekant exempel är när Lord Elgin befriade Parthenontemplet från dess friser. Eller ja, stal med sig dem för en osäker färd till England, där han sålde dem och överlät dem till ett öde som bl.a innebar syra- och sandpappersbehandlingar. Läs Mary Beards bok Parthenon och lär dig mer! I Englad kallas skulpturerna The Elgin marbles, vilket kanske säger något om hur man ser på ett eventuellt återbringande av stöldgodset till ursprungsplatsen.

I Sverige är vi inte sämre. Radioprogrammet tar upp drottning Kristinas befallning att hämta Silverbibeln från Prag under 30-åriga kriget, en bok som fortfarande förvaras i Uppsala efter diverse äventyr på andra villovägar. Och ärligt talat, har du sett vad som finns i landets museala samlingar, så vore du naiv om du trodde att det finns kvitton kvar.

Vi överraskade gårdagskvällen med att besöka en sportbar. I detta storbildsparadis visades denna afton en match mellan de spanska storlagen Madrid och Barcelona, den s.k klassikern eller "el clasico", gissningsvis det enda spanska uttryck, förutom möjligen "cerveza", lejonparten av besökarna känner till. (Mer om min egen okunnighet nedan!) Nu råkar det ju vara så att en svensk kille spelar i det ena laget, vilket omöjliggör ett stöd för det andra laget. Mitt första misstag var att högt fråga vilka som var vilka. Vilka är dom vita och vilka är dom randiga? Jag kände föraktet från barcasupportern bredvid.

Initialt fascinerades vi (tre tjejer) av två ting: mängden män samt mängden TV-skärmar. Kanske är det så att frekvensen av de tidigare är avhängig av frekvensen av de senare. Alltså:

-Hur får vi hit stans alla män?

-Jo, vi sätter upp 25 olika TV-skärmar och visar sport på alla.

Min fantasi skenar genast iväg med mig och jag föreställer mig den kvinnliga motsvarigheten till sportbaren - en chick flick-bar, där Dirty Dancing och Pretty Woman visas ur 25 vinklar. I stället för fatöl serveras cosmopolitan och rosé.

Hursomhelst. Vi hjälptes åt att reda ut vilka som var vilka (dom randiga är Barcelona och dom vita är Madrid) och lista ut hur offside-regeln tillämpas samt när vi sist såg en match tillsammans och vad vi hade på oss då. Till sist glömde vi liksom bort att titta, men de ölstinna ropen gjorde det lätt att hänga med ändå! Vi gick i halvlek. Men det var goda mojitos!

SKL tycker att jag ska vara mer på min arbetsplats om jag vill ha en icke definierad löneökning. Jag kanske ska flytta in...?