Eftersom det enligt Latinbloggen är obligatoriskt för klassikerbloggare att författa något denna dag, Idus Martiae, känner jag mig ålagd att skriva en rad eller flera - och varför inte om mannen som gjorde just detta datum så vittomskrivet?

Det handlar alltså om ett visst knivmord år 44 f.v.t., då en av historiens mesta kändisar, Caesar, led offer för en coniuratio, ledd av Cassius och två killar som hette Brutus (enligt Suetonius Kejsarbiografier, som jag läser i Ingemar Lagerströms svenska översättning från anno 2001).

Flera "tydliga" förebud hade föregått mordet, bland vilka jag finner de gråtande hästarna vid Rubicon samt det blivande offrets dröm, i vilken han hand i hand med Jupiter tar en flygtur ovan molnen, såsom de allra tydligaste. Men spåkvinnan Spurinna hade öven varnat C för Idus Martiae - denna dag skulle en fara drabba honom.

Trots dessa omen valde C att infinna sig i senaten, Spurinnamque irridens, ty det sagda datumet var inne, men C ännu icke drabbad av den förutspådda faran. Spurinna å sin sida besvarade C:s lättsinnighet med att "dagen visserligen begynt, men ännu inte gått till ända".

Nåväl, vi vet hur det slutade. 23 dolkstyng varav ett konstaterat dödligt samt en tvist om huruvida C på latin eller månne grekiska ska ha sagt något till M. Brutus (korta versionen).

Om det finns någon sensmoral i historien låter jag vara upp till läsaren att tolka. Men jag konstaterar krasst att Idus Martiae ännu har några timmar kvar att jävlas med oss.

Italien firar på torsdag 150 år som nationalstat. SvD:s Rolf Gustavsson diskuterar apropå bemärkelsedagen svårigheten i att styra en stat med så starka traditioner av civila nätverk, ett arv från romartidens clientela, maktförhållandet mellan patronus och cliens, vilket byggde på tjänster och gentjänster. Maffia-fasoner, skulle kanske en del skylla det för idag, medan antikens romare i stället skydde allt som liknade partipolitik eller fackliga aktiviteter.

Kanske är det lite svårt att tro, men bara en aning yngre är landets premiärminister, som tack vare ansiktslyft och egenmäktighet verkar kunna leva för evigt.

Nedan: utvecklingsteori

Läsare av Nugae har kanhända noterat en paus i förföljandet av utbildningsministrar, kulturministrar och SD-politiker. Latinläraren och kulturpolon har också hållit sig lugna ett tag. I stället har blogg-energin en tid lagts på ett nytt projekt, nämligen resebloggen Coconuts & Skylines. Min kära syster Sofia Nordlander och jag bestämde oss för att göra något tillsammans, där vi kan kombinera våra intressen och talanger. Då Sofia är något mer talangfull i webb, är det hon som formgivit sidan (visserligen i samråd med mina sockerdippar och grymtningar). Skriver gör vi båda.

Bloggen behandlar resandets olika aspekter. Ibland blir det längre reportage, ibland korta tips om barer, museer, viktiga prylar, goda mojitos etc. Vi kan även få för oss att kommentera rese-TV och reseböcker och annat som intresserar oss. Fast golf, skidor och Thailand får ni nog läsa om någon annanstans.

Nugae kommer stadigt att finnas här, så att jag när andan faller på kan skriva om particip, böcker som jag och tre till har läst eller de delar av Rom som bara jag och antiknördarna, som jag vet hänger här ibland, uppskattar.

Du kan gilla oss på facebook, så får du veta när vi uppdaterar!