Det var inte ett dugg otäckt att fylla 30. Presenter och blommor på skrivbordet, trevliga sms hela dagen och sedan jag bjudit på hembakt (och en förklaring) blev jag ideligen gratulerad och omfamnad (undrar om man kan köra samma grej när man fyller 31...).

Trots temporärt regnoväder i lördags - det började regna 10 minuter före utsatt tid - lyckades även grillfesten med sitt underhållande syfte. En brusten utomhusmöbel, spruckna högtalare, och en raserad trappa torde väl vara nog som bevis. Lite jobbigt att städa, bara.

Sommarlovet börjar lida mot sitt slut och jag är på jobbet för att "städa skrivbordet", d.v.s flytta runt pappershögarna samt surfa och blogga.

Behöver också pusta ut efter första körlektionen på några veckor, som, förvånansvärt nog, gick ganska bra. Lite panik i stan bara, men gångtrafikanterna kunde känna sig lugna! Min lärare hota med att jag skulle lära mig att tanka idag, men som tur var slapp jag (varför har vi inte personlig service på bensinmackarna?).  

Var på shoppingutflykt till Göteborg igår, så jag har något att ta på mig i höst (eller i det 13-gradiga sommarvädret). Min kärlek till 70-talet realiserades denna gång i ett par utställda jeansbyxor samt en ursöt vit virkad väst, som, sedan den utsatts för väta, uppenbarligen luktar våt hund:( Jaha, det står "ull" i innehållsförteckningen!

Det händer att jag läser en eller annan modetidning och ibland slår det mig hur vansinniga endel trender är:

Shorts/hotpants:

Oftast ser det helt okej ut när du står upp. Vid sittande ställning måste du kontrollera dina benrörelser, så att låren inte flyter ut och antar en barbapappa-liknande form. Är det varmt, vilket det ofta är när man bär shorts, får du akta dig så att du inte klibbar fast vid alt. halkar av stolen. Om du (lyckliga) inte har några celluliter, kan jag garantera att du från ögonblicket du reser dig upp och någon timma framåt frå prova på hur det känns (inte kul).

Stilettklack:

Slitaget på den minimala ytan kräver stora omkostnader i form av omklackning, om du inte går som tillverkarna rekommenderar; i en skokartong fann jag en bipacksedel, var man uppmanade bäraren av skorna att sätta ned tån först och hälen lite lätt efteråt. Vem kan gå så? Tråkigt nog tog bipacksedeln inte upp de vanligaste biverkningarna.

Low waist:

Tack och lov får vi ha hög midja ett tag till! Vill jag visa cracken för alla så fort jag sätter mig ned? Svar: nej!

Hatt:

Flera modetidningar rekommenderar hatt och jag gillar verkligen huvudbonader. Fast jag kan inte hjälpa att jag känner mig en aning utklädd och om jag bär hatt en lördagkväll blir jag osvikligen utsatt för mina medmänniskors lustiga kommentarer. Många tror också att det är okej att lyfta på hatten utan att fråga samt prova den. (Samma sak gäller peruker.)

Skinnbyxan:

Jo, den är tyvärr på väg tillbaka! Den som funderar på att inhandla dylikt plagg vill jag påminna om avsnittet i Vänner, där Ross lilla skinnbyx-missöde utgör ett avskräckande exempel.

Pennkjol:

Snyggt, men inte snabbt. Iförd detta plagg kan du endast ta ett steg i taget uppför trappan.

Peep-toe:

Också jättefint, men det finns både effektivare och skonsammare sätt att amputera stortån.

Kuvertväskan:

Rouge, plånka, läppbalsam, nyckelknippa, telefon, tuggummi, läppstift, paraply - vart ska jag stoppa alla nödvändigheter? Det brukar sluta med att jag får ta med en extra plastpåse som jag har alla viktiga grejer i.

Medger dock att jag mer än gärna utstår dessa smärre obehagligheter bara för att få känna mig lite fin (gäller emellertid inte skinnbyxan).

Har varit hemma en vecka nu och rapporten till SI i Athen håller på att växa fram. Ytterligare tre rapporter ska produceras, varför sommarlovet känns mindre som ett sommarlov och mer som studentliv med uppsatsvånda.

Nåväl, jag har haft det underbart. Redan efter första veckan med mina kolleger kände jag att jag kunde åka hem och vara helnöjd med allt jag fått se. Några verkliga höjdpunkter var körsvennen i Delphi, teatern i Epidauros, Egina...  Men två veckor senare hade jag gjort mig hemmastadd i Athen och det kändes tungt att sätta sig på bussen från Syntagma till flygplatsen.

Positiva aspekter med att vara i Sverige igen:

Nära och kära

Eftersom det inte är 37 grader orkar man träna

...?

Det är alltid lite vemodigt att släppa ut studenterna på trappan. I år är första gången jag haft eleverna under hela gymnasietiden, så det var förstås lite speciellt den här gången. Fast det räcker nästan med lite björkris och Den blomstertid för att jag ska börja lipa...

Latineleverna gjorde mig också stolt och sjöng Gaudeamus som om ålderdomen lurade runt hörnet.

Skrivbordet syns näppeligen under högarna av "viktiga papper", men det stuntar jag i - jag åker till Grekland i tre veckor och det andra får vänta!

Greklandsresan och kursen i Athen rycker allt närmare. Igår var jag och köpte mig en solhatt; det är tydligen ett måste enligt kursansvariga. Om man pyntar hatten lite, med någon scarf eller så, så blir den riktigt fin.

Har börjat läsa en bok om Parthenon av Mary Beard. I första kapitlet berättar hon om diverse celebriteters besvikelse vid åsynen av det vittomtalade templet. Ska bli intressant att se om mina förväntningar eller själva byggnaden är störst!

Det är lördag och jag sitter fortfarande på jobbet, fast jag borde vara hemma och snygga till mig inför kvällens bubbeldrickande hos Jo. Rättningen är det värsta med att vara lärare, eller rättare sagt högarna av försenade arbeten som väller in strax före betygsättning. Eftersom jag tvingat eleverna att blogga, så måste jag också läsa allas bloggar och helst kommentera dem också. De flesta har skrivit alla sina inlägg tidigare i veckan, 25 bloggar, minst fyra inlägg; det blir många - urk!

Bredvid står min halvätna kycklingwoklunch och börjar lukta illa - just inte så fabulous. Husspöket gör lite ljud ifrån sig då och då. Verkar som om det bor på vinden eller i skrubben här intill.

Undrar när larmet går på idag? Kanske bäst att ta sig ut snart...

Försökte igår kväll läsa en kåserisamling av en författarinna (nomina sunt odiosa) som jag tidigare ratat på grund av den mig icke tilltalande framtoningen, men som nu skulle ges en chans (jag hade fått boken i  present). Mina fördomar bekräftades omedelbart av en språkdräkt fullkomligen sönderhackad i korta huvudsatser samt ett innehåll som får Res Gestae att kännas nyskapande. Den får gå till Röda korset.