I bilen hem från Göteborgs Stadsteater i går kväll var det många infallsvinkar och tolkningar av Becketts I väntan på Godot. Då jag p.g.a intensiv koncentration på bilkörning i mörker hade svårt att delta i diskussionen (tyckte fokuseringen på växling mellan hel- och halvljus var mer relevant vid tillfället) nedtecknas här några tankar.

Då jag är lite inne på existensialismen för närvarande tolkades allt jag såg genom ett sartreskt (?) filter. Sedd genom de intellektuellas kraftiga glasögonbågar tycktes det mig självklart vad författaren velat säga med pjäsen.

Då man, som S menar, inte kan hitta någon livsens mening utanför sig själv, utan endast i sig själv, blir de två huvudpersonerna ett par vilsna själar i sin meningslösa väntan på något vagt. Utan Godot kan de inte gå vidare med sina egna liv. De inser inte att att de har frihet att forma sin egen framtid. Frågan är om de vill ha denna frihet och det ansvar som följer med den.

Karaktären Lucky, den förslavade, som styrs av Pozzos befallningar och nycker, verkar ganska tillfreds med denna tillvaro. Med ett rep om halsen och piskan över sig gör han allt han blir tillsagd. Men hur hårt håller egentligen husbond i repet? Sedan Pozzo drabbats av blindhet blir det Lucky som ger både rep och piska till sin herre, lägger dem i hans händer, så att han kan fortsätta att befalla sin slav. 

I och med uppgivandet av sin frihet avsäger han sig också friheten att tänka fritt. När vi överlämnar våra liv till en yttre makt, världslig eller himmelsk, låter vi denna makt styra också vad och hur vi tänker. Lucky tänker inte längre några vackra eller logiska tankar och kanske vill han det heller inte.

När denna yttre makt inte uppenbarar sig - Godot kommer ju fasen aldrig - och vi inte inser att vi är fria eller att vi själva kan fylla våra liv med meningsfulla ting, blir tillvaron meningslös, vilket Estragon helt odramatiskt poängterar genom sin fråga:

-Ska vi inte hänga oss?

Som den forntidsrelik jag är (åtminstone språkligt, i övrigt öppen för diskussion) hyser jag en viss motvilja mot språklig degenerering, eller utveckling, om du så vill; jag ogillar satsradingar, rynkar på näsan åt dom och förfasas inför journalisters bruk av kille i stället för ung man. Med svårighet hoppar jag över subjektet (oftast jag) i SMS och bloggtext, men ställer mig en smula fascinerad inför fenomenet internetslang.

Detta språk har ett förhållandevis nytt syfte - att tala i skrift. Fort ska det därtill gå, varför man överger långa formuleringar till förmån för mer eller mindre vedertagna förkortningar. Närmare bekantskap med språket fick jag då en elev räckte över en förteckning över de mest frekventa uttrycken. Vissa förkortningar kände jag faktiskt igen (!), då de använts också under stenåldern, som ASAP (as soon as possible). Andra uttryck fyllde mig med häpnad, då jag inte insett att det fanns behov av dylika uttryck (t.ex. NIFOC, naked in front of computer).

Men jag inser också potentialen i detta språk, som jag ser överföras till nya sammanhang, där det också ska gå fort och det kortfattade uttrycket är av högsta vikt, närmare bestämt vid rättning av elevtext!

Några exempel:

Till den som citerar eller refererar galet:

RTFS (Read the fucking source)

När den röda tråden är helt borttappad:

OT (off topic)

Till den som behagar skämta:

PMSL (pissing myself laughing)

Vid otillräcklig källhänvisning:

STFW (Search the fucking web!)

Som kommentar till uselt arbete:

TGIF (Thank God it's Friday!)

När eleven fabulerar:

IRL (in real life) 

Hög frånvaro:

LTNS (long time no see)

Ologiskt resonemang:

SMH (Shaking my head)

När ett vassare ordalag krävs:

IMNSHO (in my not so humble opinion)

Trassligt resonemang:

KISS (Keep it simple, stupid!)

Riktigt uselt:

KOS (Kill on sight) eller BSOD (blue screen of death)

När eleven verkligen behöver hjälp:

TANSTAAFL (There ain't no such thing as a free lunch!)

HAND

Avslutade under småtimmarna den tredje och sista delen av Anne B Ragdes romanserie Berlinerpopplarna, Ligge i grönne enger. Måste säga att böckerna vida överträffar den gråtråkiga TV-serien som sändes för en tid sedan, även om denna trilogi inte riktigt nådde upp till mina högt ställda förväntningar efter att ha läst Arsenikktårnet.

Lärorikt är det hursomhelst; min norska vokabulär inom lantbruk och naturliv har definitivt utökats. Min favoritglosa är kjöttemeis, som talande nog betyder talgoxe!

Söndagafton är numera en TV-kväll att se fram emot! Mad Men botar såväl baksmälla som tristess och är hösten snyggaste serie. Och äntligen har den tidigare så fördragande Betty kastat ut sin vanemässigt vänstrande make! Nu väntar vi bara på att Peggy får nog...

Jag visste det redan innan jag hörde det på Vetenskapsradion i morse, men nu är det bevisat: Lycka och givmildhet hänger visst ihop!  Det påstår psykologiforskaren Anna Berner, som studerat den mänskliga hjärnan med magnetröntgenkamera och funnit att givande till välgörenhet stimulerar områden i hjärnan som är relaterade till välbefinnande. Sen är det som med hönan och ägget, att man inte riktigt vet vilket som kommer först (d.v.s. om lyckliga männsikor skänker mer eller om donerandet i sig medför lycka). Därför är det nog bäst att ta det säkra före det osäkra och lägga lite pengar i bössan nästa gång någon skramlar med den framför näsan!

Enligt artikeln funkar det även om någon mot din vilja tar dina pengar och skänker till välgörande ändamål.

Är det inte väldigt mycket man "måste komma ihåg" just nu? Det känns som om bruket av detta uttryck har eskalerat de senaste månaderna. Kanske ett lite publikvänligare sätt att formulera att någonting är viktigt.

T.ex kan det vara viktigt att komma ihåg något om Islands ekonomi. Eller att komma ihåg att informationstekniken minskar avstånden. Eller så måste vi komma ihåg att alla människor är olika.

I min radio är det varje morgon någon som påminner mig om något som jag måste komma ihåg, fast jag inte riktigt förstår varför jag måste minnas just det. Kan jag inte bara slå upp det i NE om jag behöver veta?

Det var inte ett dugg otäckt att fylla 30. Presenter och blommor på skrivbordet, trevliga sms hela dagen och sedan jag bjudit på hembakt (och en förklaring) blev jag ideligen gratulerad och omfamnad (undrar om man kan köra samma grej när man fyller 31...).

Trots temporärt regnoväder i lördags - det började regna 10 minuter före utsatt tid - lyckades även grillfesten med sitt underhållande syfte. En brusten utomhusmöbel, spruckna högtalare, och en raserad trappa torde väl vara nog som bevis. Lite jobbigt att städa, bara.

Sommarlovet börjar lida mot sitt slut och jag är på jobbet för att "städa skrivbordet", d.v.s flytta runt pappershögarna samt surfa och blogga.

Behöver också pusta ut efter första körlektionen på några veckor, som, förvånansvärt nog, gick ganska bra. Lite panik i stan bara, men gångtrafikanterna kunde känna sig lugna! Min lärare hota med att jag skulle lära mig att tanka idag, men som tur var slapp jag (varför har vi inte personlig service på bensinmackarna?).  

Var på shoppingutflykt till Göteborg igår, så jag har något att ta på mig i höst (eller i det 13-gradiga sommarvädret). Min kärlek till 70-talet realiserades denna gång i ett par utställda jeansbyxor samt en ursöt vit virkad väst, som, sedan den utsatts för väta, uppenbarligen luktar våt hund:( Jaha, det står "ull" i innehållsförteckningen!