Det var dags för lite 80-talsnostalgi i lördags. Med en lugg stor som ett hus, illturkos ögonskugga samt ballongklänning dansade jag loss till Sabrina och Trance Dance. Merparten av festdeltagarna, som för övrigt var nästan normalt klädda, ville till min förskräckelse ge sig ut på lokal, och jag lät mig övertygas. Väl på danshaket upptäckte jag att jag faktiskt fick ovanligt stor uppmärksamhet av det manliga könet.

-Aha, tänkte jag. De ser att jag är utklädd!

Men nej, mina förklaringar ställde snarast till med mer huvudbry. Tydligen har den manliga populationen i vår stad inget som helst gehör för moderekommendationer eller frisyrtips. Tack och lov fick jag några tveksamma blickar från en och annan kvinnlig individ, annars hade jag troligen fortsatt med denna framgångsrika frisyr, i strid med allt jag vet om kombinationen skönhet/hårspray, vilket inte är litet, emedan jag under nittiotalet var med om att krympa ozonlagret avsevärt.

Kul var det i alla fall...

Tillbaka i fållan! I och för sig rätt skönt att vara tillbaka efter åtta eller nio veckor (har inte ens koll på hur långt lovet varit!), men det hade känts bättre om det regnade nu...

Regnet har emellertid medfört att listan över lästa böcker har blivit något längre än om jag varit ute och, låt säga, paddlat kajak varje dag (inte så troligt, men ändå). T.ex har jag trotsat min deckarmotvilja och läst Vit som marmor av Carina Burman. Handlingens placering bland Roms antika ruiner motiverade mig förstås och författarinnans stilhistoriska experimenterande gav ännu en dimension åt en annars ganska vanlig kriminalhistoria.

Ett annat guldkorn i pockethyllan är Regissören av Alexander Ahndoril, ett fiktivt porträtt av Ingmar Bergman och inspelningen av Nattvardsgästerna. Största behållningen för min del var de laddade och småkomiska dialogerna mellan Bergman och Gunnar Björnstrand. Måste tyvärr medge en viss igenkänning i Björnstrands griniga och snarstuckna framtoning...

 Sture Linnérs Från Alexander till Augustus har också lagst till ovan nämnda lista. Mest uppskattade var nog axplocken ur den hellenistiska dramatiken.

Saker jag inte hunnit med: Paddla kajak, torka golven, ringa vaktmästaren, läsa Pamuk...

Efter att framgångsrikt ha klarat av den shoppingfria veckan blev det en tur till Göteborgs shoppinginrättningar under lördagen med ett hyfsat resultat. Besöket på konstmuséet fick dock ställas in p.g.a tidsbrist...

Och den knallorangea ballongklänningen torde komma till sin rätt på tillställningen ikväll!

Shit, imorgon ska det ske...

Har lovat dyrt och heligt att inte shoppa denna vecka. Efter att ha burit hem den ena sällan användbara klänningen efter den andra, fick jag frågan vilka tomrum och hål inombords jag försökte fylla med detta och avlade, för att undvika besvarandet av frågan, därmed detta löfte. Löftet gäller till och med fredag...

Läste en artikel om stök och röror i senaste ELLE, vilken tilltalade mig mycket. Man menade att avsaknaden av sortering och/eller städning var det naturliga sättet att sortera på. Det senast använda ligger överst. Alltså, om man vet ungefär när man använde det, så bör man också kunna finna det i sina  osorterade högar. Har man lagt undan det på ett smart ställe, så hittar man ju det aldrig! En viktig poäng var även jämförelsen mellan hur mycket tid som går åt att leta upp saker och hur mycket tid som går åt att sortera saker.

För egen del kan jag ju också konstatera att om jag "städar undan" något, särskilt jobbgrejer, så blir det inte gjort. Det som inte syns, det finns inte heller - i alla fall inte i mitt medvetande!

Således städar jag inte skrivbordet denna veckan heller!

Är kommunicera ett transitivt verb? Kan man kommunicera något? Eller blandar man ihop kommunicera med förmedla? För är inte kommunicera ett reciprokt verb (kan verb vara reciproka?), som innefattar ömsesidighet?

Latinets communico betyder göra gemensamt och visst, om jag menar att jag genom att överföra min information/åsikt till dig därmed gör den till vår gemensamma information/åsikt, så OK. Fast en annan betydelse av ordet är att ha gemensamt, att dela något och denna aspekt försvinner när jag hör att någon "kommunicerar något till någon".

Är det ett sätt att simulera en dialog, att vilseleda någon att tro att kommunikation faktiskt är tillstädes? (Och vad är i så fall envägskommunikation?) Eller är det en rent språklig förändring av verbets transitivitet?

Jag vet inte jag, men kanske kan det förklara varför viss kommunikation brakar samman...

Bacchus och Minerva hade ett gott samarbete i lördags. Vin och inspiration. Rena idésprutan! Undrar om M kommer ihåg att vi ska tatuera oss...

Underbar fredag med pengar i pörtet och party på kvällskvisten. Har inte gjort nåt vettigt alls idag (utom förstås att sprida glädje bland mina medmänniskor). Och mer lär det inte bli. Shoppingen väntar; kanske har det kommit in nåt nytt som måste beses. Gaudium emendo...

Är f.ö helt fascinerad över att en minst tio år gammal klänning kommit till heders igen. Trodde aldrig att den kjollängden skulle funka en gång till!