Har varit hemma en vecka nu och rapporten till SI i Athen håller på att växa fram. Ytterligare tre rapporter ska produceras, varför sommarlovet känns mindre som ett sommarlov och mer som studentliv med uppsatsvånda.

Nåväl, jag har haft det underbart. Redan efter första veckan med mina kolleger kände jag att jag kunde åka hem och vara helnöjd med allt jag fått se. Några verkliga höjdpunkter var körsvennen i Delphi, teatern i Epidauros, Egina...  Men två veckor senare hade jag gjort mig hemmastadd i Athen och det kändes tungt att sätta sig på bussen från Syntagma till flygplatsen.

Positiva aspekter med att vara i Sverige igen:

Nära och kära

Eftersom det inte är 37 grader orkar man träna

...?

Försökte igår kväll läsa en kåserisamling av en författarinna (nomina sunt odiosa) som jag tidigare ratat på grund av den mig icke tilltalande framtoningen, men som nu skulle ges en chans (jag hade fått boken i  present). Mina fördomar bekräftades omedelbart av en språkdräkt fullkomligen sönderhackad i korta huvudsatser samt ett innehåll som får Res Gestae att kännas nyskapande. Den får gå till Röda korset.

Så var det dags för lite mastodontfilm! Till åminne av Charlton Heston visar jag Ben Hur för latinadepterna. Vi börjar tidigt i gryningen, så vi hinner klart till lunchtid! Hittills tror jag inte att jag lyckats hålla mig vaken genom hela kapplöpningsscenen någon gång, men jag har inte givit upp hoppet om att det är möjligt.

Känner mig själv stundom lite som en galärslav med högvis av rättningsarbete framför mig, där elevernas ihärdiga "när får vi tillbaka uppsatsen vi skrev igår?" trummar upp tempot.  Snart rammar vi rakt in i sommarlovet!

Jag ser mig själv liksom utifrån; det krampaktiga greppet om ratten (tur att den sitter fast ordentligt), blicken uppspärrad, som för att inte missa något (vilket jag förstås gör), de två vänsterfötterna som trycker ner både gas och koppling samtidigt, blicken på pedalerna och växelspaken när jag vidrör dem (och bilskollärarens "du tittar väl inte på fötterna?"). Plötsligt blir jag varse ett ljud, ett tickande. Vad kan det vara? Aha, blinkersen är fortfarande igång! Ett annat ljud - nu har jag trampat ner gasen för långt igen (jag kör på ettan)!

Redan andra lektionen fick jag växla upp till trean. Hu, vad det gick fort! Inte för att jag kunde koncentrera mig på hastighetsmätaren, men jag var säkert uppe i 40!

Min största rädsla är att jag ska döda någon. Den hänger ihop med min andra rädsla - att inte veta var bilen slutar någonstans. Båda har bidragit till mitt undvikande av att ta körkort tidigare (samt ekonomiska och tidsmässiga skäl), även om jag hävdat att jag tänker väldigt mycket på miljön; det är nästan så jag trott på det själv. Fast jag hoppas ändå på miljövänligare (eller i alla fall mindre miljöovänliga)bilar. Körkortsbokens dystopiska framtidsvision har övertygat mig om att jag valde rätt argument tidigare.

Imorgon får jag öva mer på att bromsa. Bra, tycker jag! Om jag kan det, så minskar ju  i alla fall risken att jag ska döda någon!

Packade just upp delar av latininstitutionen i nygamla skåp. Idag blev det lådan med diabilder. Undrar just om jag någonsin kommer att visa "Pompeji i färg" eller "Vasmålningar". Jag bestämde mig i alla fall för att inte slänga något, då samlingarna i sig har antikvärde och visst kan det vara trevligt att få ta del av mina företrädares reseerfarenheter i diabildsformat.

Om vi nu bara hade en projektor som fungerade...

Efter källkritisk granskning av flera modetidningar tog jag till slut tipset om bootcut på allvar. En räd i källarförrådet, så var min vårgarderob uppdaterad med två par (resten hade till min förvåning genomgått en förminskning under förvaringen) lätt utställda jeansbyxor. Dubbelt hurra eftersom tillökningen inkluderade mina skönaste jeans någonsin!

Än en gång står det fast att man varken ska slänga eller skänka något till Lutherhjälpen...

Har i dagarna fått flera spörsmål om latinöversättningar till tatueringar och andra skrifter, vilket sätter igång fantasin om en latingenerator. Där kunde den vetgirige skriva in sin fras på valfritt språk och få ut den på latin. Men sådan maskinöversättning kanske redan existerar, och den brukar ju bli sådär bra...

Ett av många mindre lyckade exempel på maskinöversättning:

http://www.shechem.org/eshel/swedish/index.html

Januari lär ju vara den fattigaste månaden, särskilt veckan för löning. Men jag vill härmed hävda motsatsen. Sällan har jag haft så litet månad kvar i början på pengarna. Låt mig förklara:

Anledningen till detta omvända förhållande torde vara rean. Rean gör det till en plåga att besöka shoppinginrättningarna. Rader av märkliga plagg i storlekar du inte visste existerade. Eller rader, jag menar osorterade högar som man tvingas forcera för att nå fram till den minimala avdelningen för nyinkommet. Nöjet blir, litotetiskt talat, således reducerat, liksom butiksbesöken, men icke summan på kontoutdraget. Quod erat demonstrandum.

Det leder mig till nästa problem, som består i att finna outfits som passar till de söta små handväskor som inhandlades i december, vissa ännu ej använda av denna orsak.