Eoner efter alla andra har jag nu läst Åsa Linderborgs Mig äger ingen. Den är bra - läs den!

En vecka efter påsklovet och det är fredag igen! Mina sjuka kolleger räknar redan ner till Kristi himmelsfärd och konstaterar att det därefter bara är 5½ vecka till sommarlovet därefter. Otroligt stressande; hur ska jag hinna med allt i kurserna? Men mycket att se fram emot - En studieresa med ämnesgruppen i svenska i Aten med omnejd och direkt därpå två veckor i Atheninstitutets regi på samma ort!

I svenskgruppen läser vi som förberedelse Eyvind Johnsons Strändernas svall, som i går kväll gav mig en närapå Flaubertsk (med frågetecken på adjektivbildningen) växelscen mellan vår hjälte och Nausikaa, ej med motsvarighet i origingalets möte mellan de två, ehuru mycket effektiv i dess stegring av förväntan.

Den kunskapstörstande kanske någon gång undrat över etymologien hos det bångstyriga ordet kronärtskocka. Ingmar Söhrman meddelar i sin bok Vägen från latinet att ursprunget är arabiskt: al-karsof. Likheten med den svenska motsvarigheten är kanske inte slående, men italienarna lånade in ordet (och grönsaken, förmodar jag) och skrev det carciofo, eller på lombardiska articiocco. Vidare spred den sig till franskan, där man kallade den artichaut, tyskan, där benämningen blev Artischocke. Danskarna stod näst i tur; artiskok fick den heta. Vi svenskar trodde det handlade om en ärta och kallade den för ärtskocka.

Läs även den Söderbergska historietten för litterära aspekter.

(Observera dubbeltydigheten i rubriken.) 

Läste Hedda Gabler under lovet, vilket fick mig att ställa den retoriska frågan om varifrån dåtidens nordiska dramatiker fick sina föreställningar om tjejer: Alla kvinnor handlar utifrån ondskefulla nycker. Empati finns inte i vår föreställningsvärld. Att samleva med någon är att alltid strida för att få sin vilja fram, kosta vad det kosta vill. Basta. Sen kanske jag skjuter mig, men i alla fall...

För övrigt tyckte jag nog att dramaserien om den där andre inte riktigt levde upp till förväntningarna. Inte kan de väl ha pratat så där? Och Röda rummet finns ju dessutom redan dramatiserad.

Helgen tillbringades i samt strax utanför vår vackra grannhuvudstad Oslo. Vid ett besök på en restaurant tillfrågades min syster om hon var "forsynt". Lite märklig fråga, tänkte vi, även om hon inte direkt kan kallas framfusig. Serveringspersonal nuförtiden... Lokalbefolkningen som ledsagade oss upplyste oss om att det på norska betyder "mätt", "nöjd" och mysteriet löstes.

Hann även med att läsa en nyutkommen biografi av Sven-Bertil Taube (Ord och många visor), där skrönor både dementeras och bekräftas. Mycket underhållande!

Trevligt att man har översatt Catullus dikter på nytt! Latineleverna undrar ju ibland vad "och ej akta ett enda vitten värdigt allt vad skraltiga gubbar därom glunka" kan tänkas betyda. 

Trevlig att läsa var även Bob Hanssons Gunnar, som, i enlighet med Jessica Gedins kommentar, gärna fått skippa sista avsnittet. Visst har jag förståelse för författarens önskan att låta oss ta del av hela sanningen, men illusionen av fiktion räckte gott. Det var ett bra slut.

Nu blir det Steven Saylors Romersk blod (deckare läses endast om de utspelar sig under antiken och/eller konsumeras på annat språk än modersmålet - denna uppfyller lyckligtvis båda kriterierna) som tynger mitt substitut för nattygsbord en tid framöver...