När jag var i sjuttonårsåldern påminde mina litterära engelskspråkiga alster

stilistiskt snarast om James Joyce. Skryt lagom, kanske du tänker, men det var

inte jag som sa det, utan nätsidan "I write like", där man kan mata in några

meningar på engelska och få dem analyserade och jämförda med den litterära bank som till största andel torde innehålla manliga skriftställare, då inga av mina

resultat ger kvinnliga stiltvillingar. Min engelsklärare anno -95 har också

givit mig omdömet "very good fluency", så då kan man ju kanske förstå

kopplingen till Joyce *behagar skämta*.

Jag provar ytterligara några meningar från samma gymnasienovell som jag utan

låtsad blygsamhet valt att kalla "Portraits" och får resultatet H.P Lovecraft.

Inte illa! Joyce OCH Lovecraft på samma fyra sidor. Stream of consciousness

korsat med skräck - borde kanske satsat på en annan karriär.

Ett av mina tidigare alster, med tvångsrubriken "A sleepless night" (ålder 16)

påminner mer om Charles Dickens. Det kan man ju lättare förstå, men ändå.

Viginia Woolf skriver visst också som Dickens, visar det sig, men det tror jag

nästan enbart hänger ihop med att ifrågavarande novell frekventeras av ordet

"mantelpiece", vilket känns som ett utpräglat dickenskt ord.

Sen tar jag istället fram novellsamlingen av Somerset Maugham - med resultatet

Nabokov. Maugham skriver som Vladimir Nabokov. Han med Lolita alltså. Okidoki.

Jag har verkligen ingen aning om banken jämför ordförråd, meningsbyggnad eller

antalet semikolon, men det känns ju väldigt vetenskapligt det här, särskilt som

mitt sista experiment får en annan signifikans. Jag matar in några rader ur

Byrons Don Juan - med resultatet Mary Shelley! Jag visste det! Romantikens

kvinnor har fått stå tillbaka länge nog - nu är det bevisat att den främsta av

diktarna vid Genèvesjön den där sommaren 1816 ingalunda var Byron eller Percy

Shelley; de ville alla egentligen skriva Frankenstein. Vilket de kanske också

gjorde.

Vem skriver du som?

Vladimir och Somerset - intill förväxling lika?