Hade en strålande dag på Bok och Bibliotek igår. Den startade med ett seminarium om gränsen mellan ungdomsbok och vuxenbok och andra kategorier som försöker överlappa - crossover, unga vuxna, ung etc. Ingen verkar emellertid hittills hittat på kategorin "vuxna barn", kanske i mest provocerande laget. Johanna Lindbäck, namnkunnig bokhora, menade att crossover-litteraturen kunde tjäna som en mer kvalitativ övergång mellan ungdomsbok och vuxenbok än chiclit, Pojken som kallades Det och annan "skräplitteratur" (sic). En annan intressant fråga som väcktes var huruvida det verkligen var av nöd att skilja på vuxen- och ungdomsroman, varpå det gavs exempel på ett bibliotek som placerade romanerna i bokstavsordning efter författare - målgrupp oaktat. Följden hade blivit en ny kategori - arga vuxna, som kom tillbaka med sin ungdomsbok oläst, då de icke kunnat identifiera sig med målgruppen 11-15 år. Positiva effekter av försöket fick vi inte höra om denna gång. Min egen relation till ungdomboken är den som Per Nilsson exemplifierar: lärare som i tjänsten läser boken och kanske njuter lite i smyg.

Borås Tidnings debutantpris gör skillnad, konstaterade Sara Mannheimer och Daniel Sjölin i samtal med blaskans tidigare kulturchef Stefan Eklund, förläggare Svante Weiler och Ingrid Elam. Ett samtal om skrivandets mörker och ljus och vad man kan få för etthundratusen spänn - arbetsro eller en begagnad SAAB.

Jag trodde aldrig att Guillermo Arriaga skulle få en syl i vädret, men efter Jannike Åhlunds lilla inledning och författarens egna kommentarer är jag ödesbestämd att läsa hans roman En svag doft av död, inspirerad av grekisk tragedi och en död kvinnokropp på gatan i Bogotà.

Annan kuriosa:

Daniel Sjölin tror inte att han är ball. Han har en ögoninfektion, därav brillorna.

Snyggast på mässan är bedårande Paolo Giardano som skrivit Primtalens ensamhet. Jag (lyckliga) fick den signerad.

Näst snyggast var Sigge Eklund, som av kollegan C sågs DJ-battla med sig själv.

Tomas Tengby och John Ajvide Lindqvist är visst litet lika. Trodde det skulle handla om vampyrer, men det blev kokbok...

För exakt ett år sedan låg jag på stranden på athenarnas vallfartsö Egina tillsammans med kollegerna (studiebesöken för dagen var redan avklarade). Vi läskade oss med klart vitt vin och vattenmelon. Eftermiddagssol. Ett dopp i saroniska bukten.

Idag: Betygsättning en masse. Ösregn och deadlines. Inget vin. Inget svalkande dopp, ehuru möjligen ett sardoniskt leende...

Sardonisk: krampaktig, hånfull, bitter: efter lat. sa'rdo eller sardo'nia, namn på en planta, som ansågs åstadkomma en skrattliknande kramp i ansiktsmusklerna. (Wessén: Våra ord. Deras uttal och ursprung. 1932)

Värlsbokdagen firades på skolan med Petra Revenue som läste ett par av sina sköna noveller för en åtminstone rätt så full aula. Hon förhandsvisade också en snutt av sin nya film Karaokekungen - den verkar både kul och litet tragisk!

Har också satt samman ett nytt latinprov. Formlära, meningar och basmorfem. Varför bytte jag egentligen till Fabula? Jag hade ju mängder av material till Via Nova!

Undrar f.ö när vi firar latinbokens dag.

Jaha, då har jag ägnat i stort sett hela arbetsdagen åt att skapa en powerpointpresentation om kasusändelser. Jag lyckades få med såväl Paris Hilton som Brad Pitt och Tila Tequila, vilket jag hoppas ska hotta upp ämnet en smula! Även om jag själv tycker att grammatik är kul, så får jag ju medge att långt ifrån alla ungdomar uppskattar detta nöje.

Har även avnjutit några imponerande väl förberedda redovisningar i litteraturhistoria, vilket gläder en svensklärare!

Så var det snart dags för årets Bok & Bibliotek i Göteborg! Sjukt svårt att välja seminarier - Darwin ställs mot Boström/Marklund, Bob Hansson mot Benedictsson etc. Trilskande tågtider orsakar emellertid att jag inte behöver välja mellan "Den svenske bögen" och P O Enquist.

Inser också till min förfäran att jag glömt utlysa kändistävlingen detta år. Förra året segrade kollegan som blivit såväl välsignad av som fotograferad med Kristi brud. Bidraget segrade bl.a över kollegan som vid Svenska Akademiens seminarium frågade Bo Ralph vad sekreteraren egentligen menade i sitt föredrag, varvid de båda tvingades vända sig ad fontem, vilket domaren (undertecknad) tyckte var en aning komiskt. Historien kunde dock inte mäta sig med den grad av engagemang hos kombattanten som den fotografiska dokumenteringen uppvisade.

...och i morgon firar jag internationella språkdagen.

Eva-Carin Gerös bok Grekiska med undertiteln Språket Kulturen Myterna är en trevlig bekantskap. Den linguala delen kräver måhända viss grammatisk förkunskap, men ger en grundläggande typologisk beskrivning av språket. Exempelvis får den oinvigde en förklaring av aorist och aspekttänkandet kring användandet av detta, något jag själv tidigare enbart stött på i turkiskan.

Gerö gör ett försök att tillgängliggöra de gamla grekerna genom att ersätta äldre uttolkares högtidliga prägling med populärkulturella referenser, såsom Bon Jovis och Rammsteins texter. (Törs jag gissa att författaren lyssnat en del på hårdrock?) Som gymnasielärare gillar jag förstås detta grepp.

Jag hoppas att Eva-Carin Gerö fortsätter i denna anda och på så vis bidrar till återväxten av grecister. Det är välkommet, med särskild åtanke om att Sture Linnér hunnit fylla 91, som en klok kollega uttryckte det!

Det är alltid lite vemodigt att släppa ut studenterna på trappan. I år är första gången jag haft eleverna under hela gymnasietiden, så det var förstås lite speciellt den här gången. Fast det räcker nästan med lite björkris och Den blomstertid för att jag ska börja lipa...

Latineleverna gjorde mig också stolt och sjöng Gaudeamus som om ålderdomen lurade runt hörnet.

Skrivbordet syns näppeligen under högarna av "viktiga papper", men det stuntar jag i - jag åker till Grekland i tre veckor och det andra får vänta!

Det är lördag och jag sitter fortfarande på jobbet, fast jag borde vara hemma och snygga till mig inför kvällens bubbeldrickande hos Jo. Rättningen är det värsta med att vara lärare, eller rättare sagt högarna av försenade arbeten som väller in strax före betygsättning. Eftersom jag tvingat eleverna att blogga, så måste jag också läsa allas bloggar och helst kommentera dem också. De flesta har skrivit alla sina inlägg tidigare i veckan, 25 bloggar, minst fyra inlägg; det blir många - urk!

Bredvid står min halvätna kycklingwoklunch och börjar lukta illa - just inte så fabulous. Husspöket gör lite ljud ifrån sig då och då. Verkar som om det bor på vinden eller i skrubben här intill.

Undrar när larmet går på idag? Kanske bäst att ta sig ut snart...