På väg hem uppför den iskana som går under namnet Druveforskullen blir jag uppehållen av några snoriga ungar som hänger över staketet och erbjuder mig att köpa is. Is!

-Is har jag ju endel av hemma, menar jag på. (Tillgången är ju inte direkt skral.)

De unga försäljarna kontrar snabbt med att erbjuda mig sin kompis för 50 öre.

-Hm, kan jag få halva priset, prutar jag på skoj och synar varan.

Ungarna skrattar mest och jag önskar dem god affärslycka och halkar vidare uppför backen. Tur att vi inte har 25-öringar längre, tänker jag.