P1:s Kulturnyheterna tog imorse upp det italienska kulturarvets förfall, med särskild tanke på de pompejanska byggnader som brakat ihop under höstregnen. Även Colosseum har drabbats, dock inte lika mycket av vädrets makter som av kollektivtrafiken som dundrar förbi strax intill/under. Programmet nämner inte påvarnas återanvändning av amfiteaterns travertin, som numera återfinns i Vatikanen.

Rom och Italien höjer nu sina röster för kulturminister Sandro Bondis avgång, då de vill hålla någon ansvarig för erosionen. Ministern själv menar att medlen är tillräckliga, men hanteringen däremot undermålig.

Kulturnyheterna skriver:

En 2000-år gammal byggnad som stått emot både Vesuvius utbrott och bombattacker under andra världskriget låg nyligen plötsligt som en hög.

Nämnda byggnad torde avse det s.k Gladiatorernas hus, som kollapsade i november. (Byggnaden har egentligen ingenting med gladiatorer att skaffa, men väggmålningar föreställande vapen har närt den fantasin.) Detta var förvisso ingalunda första gången huset rasade samman, utan som Mary Beard påpekar, har britternas bombningar under andra världskriget redan gjort förarbetet: What has collapsed is in fact the reconstruction of the building that was put up after that.

Vad med misskötseln av Pompeji då? Beard skriver vidare, hänvisande till Blogging Pompeii, att problemet inte främst är av kulturpolitisk art, utan beror snarare på geografiska krafter:

...this part of the site has a big structural problem which is nothing at all to do with neglect. It has a great wedge of unexcavated land behind it, which puts a hell of a pressure on the houses at its edges.

Man kan konstatera det osannolika i att 2000 år gamla ruiner ska stå "oskadda" för evigt liksom det oundvikliga i naturkrafterna. Och vill man hitta andra anledningar att kritisera Berlusconis regering, är det troligen inga problem.

Colosseum från Via Claudia