Skolresa. Klassen, jag och kollegerna bytte Bäckäng och bamba mot Highlands och haggis (pars pro toto). En idog följare av Nugae kanske minns förra årets skoltripp med samma destination och oroar sig eventuellt över den påvra inkvarteringen; vi kunde dock lättade andas ut när vi klev in på det uppgraderade boendet, utan vare sig berusade danskar, könshår, brandlarm eller kallduschar.

Glasgow visade sig från sin bästa sida och inte heller solen blygdes, undantaget en blöt onsdagförmiddag, då utflyktsmålet Alloway hägrade. Alloway är mest känt för att ha framfött Skottlands mesta superstjärna Robert Burns, som också var huvudanledningen till denna vår utflykt. Vi hade noga förberett oss genom att läsa Tam O'Shanter, men ungdomarna såg skeptiska och morgontrötta ut och jag försökte öka det frivilliga deltagandet genom att locka med solsken och 3D-glasögon (upplevelsecentret i Burns National Heritage Park skulle ge The Tam O'Shanter Experience, en audiovisuell upplevelse av Burns mest episka dikt [so I was told]). Övertalningskampanjen resulterade i att sju vågade livet och följde med på tåget till Ayr för vidare transport till Alloway.

Solskenet lät emellertid vänta på sig och stugan där Burns var född var väl måttligt spännande. Köksträdgård och träsnidade höns tilltalar troligen få tonåringar. Vad med upplevelsecentret då? Jo, det var stängt. Inga 3D-brillor och hyfsat med nederbörd alltså. Men molnen skingrades efter lunch och adepternas svenskfröken försökte ge dem en "experience" genom att genskjuta dem på vägen till Old Kirk, ni vet, där Tam såg häxorna, för att strax därpå imitera desamma  (häxorna) i syfte att skrämma dem (de unga adepterna). Uppdraget slutfördes med viss framgång och vi fick därefter en fin promenad ner till Brig O'Doon, där O'Shanters märr berövades sin svans av en uppretad häxa.

Old Kirk

Utvärderingen av utflykten blev försiktigt positiv: Det var i alla fall ingen som ångrade att de följde med.

Burns som kylskåpspoesi