En av de mest frekventa frågorna jag som lärare i latin får, är (om man bortser från alla tatueringsförfrågningar) hur man egentligen uttalar sentensen veni, vidi, vici. Osäkerheten ligger i bokstaven c, som de flesta vill uttala som antingen ett s eller som en affrikator (tje-ljud med t-förslag).

-Ingetdera, svarar jag då, eftersom orden brukar läggas i Caesars mun och på den tiden uttalades alla c som svenskans k, dock med den skillnaden att man släppte ut litet mindre luft med sagda konsonant. Skulle däremot Augustinus (mot förmodan) sagt samma sak, kan vi nog anta att palataliseringen, som ljudförändringen kallas, har gjort vissa framryckningar och när vi möter Petrarca är den helt genomförd. Palatum är den hårda gommen och det är tungans närmande mot denna som avses med palatalisering och den sker när tungan har bråttom fram i munnen för att uttala de främre vokalerna. Detta är förklaringen till att italienaren uttalar sitt c hårt i Roberto Cavalli men mjukt i Gucci.

 Romersk vy, lånad från styleforstyle.it