Som den forntidsrelik jag är (åtminstone språkligt, i övrigt öppen för diskussion) hyser jag en viss motvilja mot språklig degenerering, eller utveckling, om du så vill; jag ogillar satsradingar, rynkar på näsan åt dom och förfasas inför journalisters bruk av kille i stället för ung man. Med svårighet hoppar jag över subjektet (oftast jag) i SMS och bloggtext, men ställer mig en smula fascinerad inför fenomenet internetslang.

Detta språk har ett förhållandevis nytt syfte - att tala i skrift. Fort ska det därtill gå, varför man överger långa formuleringar till förmån för mer eller mindre vedertagna förkortningar. Närmare bekantskap med språket fick jag då en elev räckte över en förteckning över de mest frekventa uttrycken. Vissa förkortningar kände jag faktiskt igen (!), då de använts också under stenåldern, som ASAP (as soon as possible). Andra uttryck fyllde mig med häpnad, då jag inte insett att det fanns behov av dylika uttryck (t.ex. NIFOC, naked in front of computer).

Men jag inser också potentialen i detta språk, som jag ser överföras till nya sammanhang, där det också ska gå fort och det kortfattade uttrycket är av högsta vikt, närmare bestämt vid rättning av elevtext!

Några exempel:

Till den som citerar eller refererar galet:

RTFS (Read the fucking source)

När den röda tråden är helt borttappad:

OT (off topic)

Till den som behagar skämta:

PMSL (pissing myself laughing)

Vid otillräcklig källhänvisning:

STFW (Search the fucking web!)

Som kommentar till uselt arbete:

TGIF (Thank God it's Friday!)

När eleven fabulerar:

IRL (in real life) 

Hög frånvaro:

LTNS (long time no see)

Ologiskt resonemang:

SMH (Shaking my head)

När ett vassare ordalag krävs:

IMNSHO (in my not so humble opinion)

Trassligt resonemang:

KISS (Keep it simple, stupid!)

Riktigt uselt:

KOS (Kill on sight) eller BSOD (blue screen of death)

När eleven verkligen behöver hjälp:

TANSTAAFL (There ain't no such thing as a free lunch!)

HAND