Jo, faktiskt!

Imorse, efter otaliga förberedelser med förlängningssladdar, bandspelare, tekniskt oförstånd etc. var jag redo att visa Antikens Rom av idag, del 2, med tillhörande ljudband. Bilderna kom väl inte riktigt i rätt ordning, men det bidrar ju till en klassisk diabildsupplevelse, liksom berättarröstens fnissframkallande dialekt. Stämningen var på topp och latintvåorna kan se fram emot projektala (kreativ adjektivbildning) visningar av allehanda ruiner...

Trevligt att man har översatt Catullus dikter på nytt! Latineleverna undrar ju ibland vad "och ej akta ett enda vitten värdigt allt vad skraltiga gubbar därom glunka" kan tänkas betyda. 

Trevlig att läsa var även Bob Hanssons Gunnar, som, i enlighet med Jessica Gedins kommentar, gärna fått skippa sista avsnittet. Visst har jag förståelse för författarens önskan att låta oss ta del av hela sanningen, men illusionen av fiktion räckte gott. Det var ett bra slut.

Nu blir det Steven Saylors Romersk blod (deckare läses endast om de utspelar sig under antiken och/eller konsumeras på annat språk än modersmålet - denna uppfyller lyckligtvis båda kriterierna) som tynger mitt substitut för nattygsbord en tid framöver...

Efter en dryg vecka på jobbet har äntligen inspirationen återfunnit sig. T.o.m A-kursen i svenska känns kul att sätta igång! Brukar annars sakna roliga uppslag till just den kursen, troligen p.g.a av att den tillåter en ganska stor frihet, vilket snarast tenderar att blockera mig. Behövs det kanske ramar för att sätta igång tankar om hur jag ska kunna träda utanför dem?

Har även vant mig vid mina nördbrillor. Yrseln har gått över nu och varje gång jag får använda dem fnissar jag lite för mig själv. Glasögonorm, haha!

 Min mest beundransvärda gärning för dagen torde vara en av kulturbevarande slag - jag har räddat 10 Ahlberg från att sluta sina dagar som dörrstopp hos en rektor. Detta kan även ses som en symbolisk handling i dessa skymningsdagar för klassiska språk...