Är på ett strålande humör, trots uppsatshögar som ligger och väntar. Det goda lynnet sätts i samband med att jag tack vare jullovets inledande fått tre nätter i rad med minst tio timmars sömn.

Katten och jag satt just bland kuddar och filtar i soffan med senaste julklappen till mig själv, Flickvännen av Karolina Ramqvist, (brydde mig inte ens om att slå in den), när den förmodade högen av julkort damp ned på hallmattan. Efter att ha lyft bort katten (vet du hur långa dom kan bli när dom sover?) gick jag med ivriga steg fram till dagens brevskörd och ämnade hämta brevkniven som bara används vid högtidliga tillfällen. Med denna i högsta hugg insåg jag att bland de fyra objekten, endast ETT var ett julkort (tack, Larssons!) medan resten var lönebesked (utan julhälsning eller julbonus för den delen), besked om inledda hyresförhandlingar (läs hyreshöjning) samt vinterupplagan av Classica, som åter livade mitt sinne, då tidskriften kändes extra tjock. Jag spar litet på läsningen av denna, eftersom SvD, min frukostblaska in spe, inte lyckas hitta till Kellgrensgatan särskilt ofta, även om det skett avsevärda förbättringar sedan mitt fyllemejl till prenumerationsavdelningen.

Ramlade på en liten stilistisk pärla, som jag inte vill undanhålla min minimala läsekrets. En julklapp från apan och mig - God helg!

Och som uppföljning på förra inlägget, vill jag bara säga (blunda nu, om du inte öppnat chefens julklapp än) att det blev en termos. Eller en "designtermos", skulle man kunna säga. TV-kanna, hade morfar sagt!

Det blev ju inte så strukturerat det här, men det gör inget, som min vän O. skulle ha sagt.