Trevligt att man har översatt Catullus dikter på nytt! Latineleverna undrar ju ibland vad "och ej akta ett enda vitten värdigt allt vad skraltiga gubbar därom glunka" kan tänkas betyda. 

Trevlig att läsa var även Bob Hanssons Gunnar, som, i enlighet med Jessica Gedins kommentar, gärna fått skippa sista avsnittet. Visst har jag förståelse för författarens önskan att låta oss ta del av hela sanningen, men illusionen av fiktion räckte gott. Det var ett bra slut.

Nu blir det Steven Saylors Romersk blod (deckare läses endast om de utspelar sig under antiken och/eller konsumeras på annat språk än modersmålet - denna uppfyller lyckligtvis båda kriterierna) som tynger mitt substitut för nattygsbord en tid framöver...