Bevistade under gårdagskvällen ett föredrag med Sven-Eric Liedman. Platsen var Högskolan i Borås och ämnet var bildning. Frågan om vad som är bildning och vem som är bildad dryftades och Liedman konstaterade att den som själv kallar sig bildad möjligen inte längre är just bildad, eftersom han då antyder att han avstannat i sin bildning.

Självklart, säger jag, då perfekt particip i sig uttrycker avslutad handling; aspekten är perfektiv. Den grammatiska formen avslöjar således den självbelåtne.

Jaha, då har jag ägnat i stort sett hela arbetsdagen åt att skapa en powerpointpresentation om kasusändelser. Jag lyckades få med såväl Paris Hilton som Brad Pitt och Tila Tequila, vilket jag hoppas ska hotta upp ämnet en smula! Även om jag själv tycker att grammatik är kul, så får jag ju medge att långt ifrån alla ungdomar uppskattar detta nöje.

Har även avnjutit några imponerande väl förberedda redovisningar i litteraturhistoria, vilket gläder en svensklärare!

Framför mig ligger en grön, inplastad meny, stulen i Mykene, skriven på svenska (eller maskinöversatt till svenska). Man kan beställa de märkligaste ting. "Avsluta menyn" kostar t.ex 17,90. Bland vinerna finner man "Retsina sörja traditionell wine för arom". Det kostar 10 euro. Restauranten erbjuder även "Refreshments, andar och öl", såsom "bevattna med gasar". Hmm...

Troligen är det engelska direktöversättningar som ställer till det. Complete kan ju vara både verb och adjektiv, liksom "water" kan vara substantiv och verb. "Sörjan" begriper jag mig inte på, men "andarna" är ju ganska lätt.

Efter måltiden kanske man vill ha kaffe - kanske kan en Traditionell grek kaffe, närmare bestämt en "Förkylning skakat kaffe som fylls upp med is" passa bra?

Efter den skrattatacken fick vi åtminstone upp aptiten, och övervägde att beställa in en "Benämning av beskärningen av highqualityen". ??!

Eva-Carin Gerös bok Grekiska med undertiteln Språket Kulturen Myterna är en trevlig bekantskap. Den linguala delen kräver måhända viss grammatisk förkunskap, men ger en grundläggande typologisk beskrivning av språket. Exempelvis får den oinvigde en förklaring av aorist och aspekttänkandet kring användandet av detta, något jag själv tidigare enbart stött på i turkiskan.

Gerö gör ett försök att tillgängliggöra de gamla grekerna genom att ersätta äldre uttolkares högtidliga prägling med populärkulturella referenser, såsom Bon Jovis och Rammsteins texter. (Törs jag gissa att författaren lyssnat en del på hårdrock?) Som gymnasielärare gillar jag förstås detta grepp.

Jag hoppas att Eva-Carin Gerö fortsätter i denna anda och på så vis bidrar till återväxten av grecister. Det är välkommet, med särskild åtanke om att Sture Linnér hunnit fylla 91, som en klok kollega uttryckte det!

Töntigaste/roligaste interjektionen just nu: Kanoners!

Vad är det för skillnad på ombyggnad och ombyggnation? Morfemen i det sistnämnda passar f.ö. ungefär lika bra ihop som två pusselbitar, den ena med himmel, den andra med husgrund.

Kan skillnaden ligga i konkretion? Jag inser att man inte kan använda ombyggnation om själva byggnaden. Eller hoppas man på en plats i finrummet när det finns ett latinskt suffix med?  Vad är grejen?

Detta gissel! Ve, det skär ända in i själen (och i öronen). En enda liten bokstav, men helt felplacerad! Jag talar om bokstaven s. Ett trevligt litet ljud i rätt sammanhang, men på fel plats slungas det som ett spjut rakt mot mina trumhinnor. Och när det används i skrift, sen! Då vill man ju bara ta fram rättningspennan...

Jag menar naturligtvis det helt missförstådda, men ack så utbredda bruket av -s på presens particip. (gåendes, sittandes etc.) Detta -s är en sammanblandning från fornsvensk tid av predikativ och adverbiell genitiv. I vissa adverbial lade man till ett genitiv-s, som faktiskt lever kvar i stelnade adverb som ingenstans, annorledes, varstädes m.m Predikativen å sin sida används ju som attribut till substantivet (subjektet), men kan lätt tolkas - och har uppenbarligen också gjort det - som ett svar på frågan hur, alltså som ett attribut till verbet (=sättsadverbial). Sen försvann emellertid bruket av genitiv-s på adverbial, men hängde stundom kvar på presensparticipen, till fasa för en språkfascist som jag själv. Förresten, inte bara hänger kvar, utan förökar sig, vinner mark och, om vi inte agerar snabbt, kanske till och med tar sig in i ordlistorna och i grammatikorna!

Detta kan ju tyckas vara ett marginellt problem vid jämförelse med exempelvis svårigheten att hantera de/dem på korrekt sätt. Icke desto mindre besvärar det mig och det sticker i ögat när jag ser dagens yrkesskribenter utföra 1200-talets grammtikfel. Agera nu för att få bukt med detta svåra missbruk!