Eftersom det enligt Latinbloggen är obligatoriskt för klassikerbloggare att författa något denna dag, Idus Martiae, känner jag mig ålagd att skriva en rad eller flera - och varför inte om mannen som gjorde just detta datum så vittomskrivet?

Det handlar alltså om ett visst knivmord år 44 f.v.t., då en av historiens mesta kändisar, Caesar, led offer för en coniuratio, ledd av Cassius och två killar som hette Brutus (enligt Suetonius Kejsarbiografier, som jag läser i Ingemar Lagerströms svenska översättning från anno 2001).

Flera "tydliga" förebud hade föregått mordet, bland vilka jag finner de gråtande hästarna vid Rubicon samt det blivande offrets dröm, i vilken han hand i hand med Jupiter tar en flygtur ovan molnen, såsom de allra tydligaste. Men spåkvinnan Spurinna hade öven varnat C för Idus Martiae - denna dag skulle en fara drabba honom.

Trots dessa omen valde C att infinna sig i senaten, Spurinnamque irridens, ty det sagda datumet var inne, men C ännu icke drabbad av den förutspådda faran. Spurinna å sin sida besvarade C:s lättsinnighet med att "dagen visserligen begynt, men ännu inte gått till ända".

Nåväl, vi vet hur det slutade. 23 dolkstyng varav ett konstaterat dödligt samt en tvist om huruvida C på latin eller månne grekiska ska ha sagt något till M. Brutus (korta versionen).

Om det finns någon sensmoral i historien låter jag vara upp till läsaren att tolka. Men jag konstaterar krasst att Idus Martiae ännu har några timmar kvar att jävlas med oss.