Bokförrådet i källaren behövde ett fräshare namn och jag samlade in förslag från svensklärarna, som frekventerar lokalen tillsammans med bibliotekarierna och en och annan discipel. Missade visst att tillfråga engelsklärarna, men då uppskattningsvis hälften av mina ämneskolleger besitter denna dubbla ämneskompetens tänkte jag att det nog var lugnt.

Vi fastnade ganska snabbt för "Röda rummet", trots att ingenting i detta fönsterlösa rum påminner om Berns überdekorerade utskänkningslokal, men den litterära referensen bländade oss:

-Om vi målar dörren röd (se där en objektiv predikatsfyllnad), tänkte vi, så kanske...

Beslut fattades och skolans flinka vaktmästare skred strax till verket.

Nu är ju inte Strindberg den enda skriftställare som omskrivit ett rött rum, vilket delar av engelsklärarkollegiet noga påpekade när de hörde om vårt dristiga tilltag. Unga Jane Eyre blev inlåst i the red room, hemsökt av en hädangången släkting. Bestraffning, mörker och spöken, var det något vi ville alludera på?

I ett desperat försök att vända situationen plockade jag fram Moulin Rouge och den mest sårade av kollegerna utlovade, efter denna medhårs bearbetning, cancan vid bokutlåning.

Till min förtjusning har nu dörren nyansen pompejanskt röd, vilket skapar helt andra associationer hos undertecknad.

Och vid närmare eftertanke ligger Inferno, skolans undre regioner, alldeles i närheten - mycket passande. Nästa projekt blir gissningsvis Purgatorio.