Man hinner se rätt mycket på TV en torsdagkväll, då man rättar morfologiuppgifter (eller ja, mest tittar på TV, om jag ska vara ärlig). Här är Hannas TV-/morfologikrönika från gårdagen:

Italienskan ett flekterande språk? Hm, håller inte riktigt med... Men varför klipper dom bort allt det roliga från Sex and the City? Hela Samanthas pinsamma indiska accent-situation försvann ju nu! Ska det bli barnvänligt eller? Då kunde man ju visat Bevvan i stället.

Prefix, prefix, bas, suffix, suffix. Bara 23 kvar nu (av 28). Kunde jag inte gjort en rolig uppgift i stället?

Nya avsnitt av The Simpsons! Det var inte en dag för tidigt. Snarare ett och halvt decennium för sent, emedan merparten av tittarna troligen bara var några år gamla när sexans tidigare säsonger skapades och dessa (tittarna) knappast har några djupare kunskaper i amerikansk inrikespolitik från Clinton-eran, vilket stundom krävts för att haja satiren.

Sedan över till Kunskapskanalen (har helt givit upp rättningen nu): Superintressant, ehuru något till åren kommen, dokumentär om Chelsea Hotel - min favvo bland hyresgästerna blir genast den asiatiske performance-artisten som ritar kaniner och tjoar som en tok (Man äger ej snille för det man är galen)!

Kanske bäst att återgå till arbetet... eller vänta, nu ska vi se vad Tina Ahlin hittar på i sitt växthus!

Efter att ha sett Tina "dekorera" blomkrukor med gips, näskaffe och geggamoja är jag något skeptisk, men stannar kvar vid den nu lätt tjutande 20-tummaren (kanske klagar den över den misshandel den utsätts för av programledaren) för att se hur Tina bygger en gunga, som pajar genast hon sätter sig i den. Det är bokstavligen skräp på TV.

Inget annat att göra än att fortsätta med rättningen...

Conclusiones duae:

1. Eftersom språkelever får lära sig att oregelbundna verb är det viktigaste i världen, ser de alla språk såsom i huvudsak flekterande.

2. Ett dåligt TV-program är alltid roligare än att rätta 28 uppgifter i morfologisk analys.