Av okänd anledning råkade jag hyra den på DVD senast utkomna asterixfilmen, nämligen Asterix på olympiaden (har aldrig sett en asterixfilm tidigare). Det var ju tur att jag besåg den ensam, då ett eventuellt sällskap (bortsett från plågan av det minimala soffutrymmet) skulle torterats ihjäl av min indignation över anakronismer, faktafel och artistisk frihet. Såhär kunde det ha låtit om jag högt hade uttalat vad jag förvånades över:

-Men vafan, år 50 hade ju inte ens Caesar...

-Men för tusan, det var ju grekerna som...

-Vad i helvete gör Egypten där?

-Men så ser det väl ändå inte ut i Olympia?

-Precis som om tjejer fick komma in där...

Nu får jag ju förstå att filmen lika mycket som en Kalle Anka-tidning gör anspråk på att berätta ens sannolika saker om historien och i framtiden väljer jag en film för den målgrupp jag tillhör.

Nedan: Här tändes den olympiska elden - i verkligheten!