(Observera dubbeltydigheten i rubriken.) 

Läste Hedda Gabler under lovet, vilket fick mig att ställa den retoriska frågan om varifrån dåtidens nordiska dramatiker fick sina föreställningar om tjejer: Alla kvinnor handlar utifrån ondskefulla nycker. Empati finns inte i vår föreställningsvärld. Att samleva med någon är att alltid strida för att få sin vilja fram, kosta vad det kosta vill. Basta. Sen kanske jag skjuter mig, men i alla fall...

För övrigt tyckte jag nog att dramaserien om den där andre inte riktigt levde upp till förväntningarna. Inte kan de väl ha pratat så där? Och Röda rummet finns ju dessutom redan dramatiserad.